Huvudpersonen heter Mia, är 17 år gammal och bor i Oregon i västra USA. Jag ser Mia som en typisk ungdom förutom hennes passion för klassisk musik. Hon har spelat cello sedan hon var fem år och hon har inte haft så mycket problem i sitt liv. Hon har alltid haft en familj som hon älskar och en bästa vän som har allt det där en bra vän ska ha. Det är väldigt svårt för Mia att kämpa mot lusten, att bara ge upp och dö när allt ser som mörkast ut. En annan person i boken är Mias pojkvän Adam som är en sådan där perfekt pojkvän som alla önskar sig, han är snäll och han tycker om henne som hon är. Han vill inte att hon ska ändras på tusen olika sätt. En person som jag tycker mycket om är Kim som är Mias bästa vän. Hon är en person som man alltid kan lita på. Hon är inte heller rädd för att säga vad hon tycker eller tänker.
I boken är det vinter och det ligger ett tunt lager av snö och is på vägarna, men det stoppar inte Mia och hennes familj när de ska ut för att hälsa på några vänner. Efter ett tag råkar de ut för en trafikolycka. Resten av boken utspelar sig på ett ganska normalt amerikanskt sjukhus i Portland.
Boken handlar om en tjej (Mia) som var med om en bilolycka där hela hennes familj omkom. Resten av boken handla om hur Mia försöker vinna över döden och vakna upp ur sin koma. Man får följa med i många av Mias tidigare minnen innan krocken. Man får också följa med Adam och Kim på alla deras galna försök att få Mia att vakna upp.
Boken är mycket känslomässig, sorglig men samtidigt också mycket kärleksfull.
Boken är skriven i presens och den utspelar sig under ungefär en vecka.
Om jag stannar är en mycket passande titel eftersom det är exakt vad boken handlar om. Kommer Mia att fortsätta leva? Det är den stora frågan som gör boken så spännande att man vill läsa ända till slutet.
Jag brukar bara läsa fantasy så det blev ganska annorlunda för mig eftersom det var så mycket känslor, mest sorg, och att det är så verkligt som om att man hela tiden tänkte att det faktiskt kan hända mig! Den känslan hade jag med mig under hela boken och det var en ganska underligt, men eftersom det här var en bok som skulle få mig att känna så, blev det ett plus i kanten. En sak jag inte tycker om är att boken får alla sjuksköterskor att verka så elaka när de bara följer sjukhusets regler och att den får en sjuksköteska att verka hjältemodig när hon gör något man inte får. Författaren har lyckats med att få boken väldigt verklig. Hon har använt ett språk som får en att börja gråta och skratta på samma gång. Om jag stannar är en av de bästa böckerna jag har läst i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar